Kraniell behandling

Osteopat Stockholm Täby, Kraniell osteopati

Osteopat William Garner Sutherland (1873-1954) var den som utvecklade den kraniella Osteopatin. Han tog sin examen från American School of Osteopathy (ASO) år 1900 där han var en senior elev hos Dr. Andrew Taylor Still (1828-1917), osteopatins grundare.

William Garner Sutherland
Dr William Garner Sutherland, den kraniella osteopatins fader.

Det började med att Dr. Sutherland studerade ett kranium lite närmare och fick en ingivelse om att tinningbenen såg ut som gälar på en fisk. Han menade att det hårda och beniga kraniet borde vara adaptivt och anpassningsbart till att förmå sig att andas, precis som fisken med gälarna, en typ av kraniell andning.


Denna “vägledande tanke” var i början ganska oklar, men Dr. Sutherland kunde inte låta tankarna gå förbi. Under hans år av träning och studier (i kombination med flitig forskning) utvecklade han stegvis en revolutionerande utvidgning av det osteopatiska konceptet.

De första offentliga tillkännagivanden om de nya kraniella tankarna och idéerna presenterades av Dr. Sutherland hösten 1929. Han skapade inte något nytt utan kallade sin upptäckt “Osteopathy in Cranial Field” (OCF). Han hade endast applicerat osteopatins tänkande och dess principer till kraniet.


“If you understand the mechanism, the treatment is simple.”  (W.G. Sutherland)


Dr. Sutherland tyckte att en regelbunden expansion och sammandragning i detta system påminde om andning och kallade det därför ”primär respiration”.

Han markerade dess betydelse och separerade den från de välbekanta rörelserna i bröstkorg, lungor och diafragma, den s k ”sekundära respirationen”, eller som vi i nutid förknippar med vanlig syresättande andning.


Dr. Sutherland menade att en fri och ren rörelse i den “primära respirationen” var en förutsättning och god grund för hälsa. Med vetskapen om att kroppens alla organ styrs av centrala nervsystemet (CNS) åsyftade han att varje form av störning i denna mekanism kunde vara upprinnelsen till sjukdom eller ohälsa.


Dr Sutherland beskrev komponenter från den primära respiratoriska mekanismen (PRM) kortfattat enligt nedan:

Hjärnans och ryggmärgens naturliga rörlighet

Hjärnan och ryggmärgen pulserar rytmiskt, vilket förändrar hjärnans hålrum (ventriklar) och runt hjärnan (cisternerna) i samband med påfyllnad och tömning. Vid inandning (flexion) blir hjärnan och benkraniet kortare och bredare och vid utandning (extension) blir hjärnan och benkraniet i stället högre och smalare.

Fluktuationen av cerebrospinalvätskan (CFS)

Det är väl bevisat att cerebrospinalvätskan (CFS) tillverkas, fylls och töms växlande och rytmiskt av ventriklarna i hjärnan. 500 ml vätska tillverkas av ventriklarna per dygn hos en vuxen individ. Cirka 140 ml cerebrospinalvätska befinner sig i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen), vilket innebär att vätskan ersätts tre till fyra gånger om dagen. Visuell observation tillsammans med mätbara tryckförändringar har dokumenterats i många forskningsstudier.

En tidigare kontroversiell uppfattning unik för osteopatin är beskrivningen av cerebrospinalvätskans rörelse genom kroppen och passagen längs med ryggmärgen. Även om uppfattningen ursprungligen var kontroversiell, stöds denna komponent av det osteopatiska konceptet nu starkt av den senaste neurovetenskapliga forskningen.

Cerebrospinalvätskan (CSF) anses ha flera mycket viktiga funktioner. Dels agerar den som stötdämpare och skyddar hjärnan vid mekaniskt trauma, den transporterar viktiga näringsämnen till nervsystemet samt avlägsnar slaggprodukter. Dr. Sutherland var så imponerad av styrkan i cerebrospinalvätskan att han skulle referera till det “highest known element”.

De tre hjärnhinnorna – den hårda hjärnhinnan (dura mater), spindelvävshinnan (arachnoid mater) och mjuka hjärnhinnan (pia mater) – är membranen som omger hjärnan och ryggmärgen. De fäster ända ned vid sakrum och det andra sakrala segmentet. Innanför den hårda hjärnhinnan och mellan aracnoid mater och pia mater rör sig den flytande  cerebrospinalvätskan (CSF).


Den artikulära rörligheten hos de kraniella benen.

kaniella ben
Delar av kraniets alla olika ben.

Det finns 22 ben i kraniet (exklusive öronens små ben) och fem av dem möts av suturlinjen som medger rörelser för kraniets olika delar. Vid födseln är de kraniella benen ganska långt ifrån varann och inte helt formade. När barnet pressas genom födelsekanalen glider dessa kraniella ben över varandra för att senare återuppta sina normala positioner.


Denna fysiologiska och komplexa kompressibilitetsfaktor möjliggör maximal hjärnkapacitet och minimerar hjärnskador. Under fosterutveckling och efter födseln är hjärnan ständigt “flytande” och cerebrospinalvätskan (CSF) ständigt växlande i kroppen.

Kranie med temporalben
Kranie och bild av  temporalben.

Eftersom de kraniella benen gradvis växer för att på bästa sätt passa ihop i varandra, förblir de i konstant rörelse. Denna rörelse håller suturerna mellan skallens ben öppna. Suturerna innehåller blodkärl, nervfibrer och bindväv, precis som vilken led som helst. Mängden rörelse är mycket liten – “100ths of an inch” (ca 0,254 mm).

Att det skulle finnas möjlighet till förflyttning eller lägesförändring hos de kraniella benen ansågs dock vara kontroversiella idéer. Formellt och konventionellt är ju skallens ben förenade och ihopsatta i en enhet. Men nyare forskning stödjer osteopatins kliniska observationer av kraniell benmobilitet och lägesförändring.


Sacrums respiratoriska rörelse mellan vänster och höger bäcken (illia)

Sacrum är anslutet till kraniet via de hjärnhinnor som omger ryggmärgen. Skallbasen (occiput) och sacrum hänger ihop och kallas för “kärnlänken”. Relationen mellan sacrum och skallbasen blir därför kliniskt relevant när orsaken till exempelvis huvudvärk kan bero på ett trauma på svanskotan, många år tidigare.


Dr Sutherland var den första som upptäckte och motiverade aktiviteten hos de anatomiska strukturerna. Denna typ av fysiologisk aktivitet gav en introduktion till “terapeutisk process” och en introduktion till “primär respiration”.

En skicklig osteopat kan uppfatta och arbeta med denna fysiologiska mekanism genom palpation av huvudet. Osteopaten kan uppfatta kranialbenens rörelse, känna eventuella spänningar i membranen samt fluktationen av cerebrospinalvätskan (CFS).


Kraniell osteopati är en mjuk behandlingsteknik som lämpar sig bra vid bihålebesvär, stressproblematik, trötthet, nackbesvär, sömnsvårigheter men även vid fallolyckor eller andra trauman mot huvudet.


Boka din behandling nedan. Du länkas då till Bokadirekt.se för val av dag och tid.

B o k a


Om du har frågor om osteopati som behandlingsform eller om du har andra funderingar som du vill ha besvarade innan du bokar en behandling, tveka inte att kontakta mig på telefon 072 – 25 125 30 eller via nedan kontaktformulär.

© Copyright 2020 | Osteopatspecialisten
info@osteopatspecialisten.se | 072 – 25 125 30
Enhagsslingan 4C | 187 40 TÄBY